Standarden IEEE802.11
IEEE (Institute of Eletrical and Electronic Engineering) är en ideell organisation vars syfte är att standardisera olika tekniker så att produkterna skall kunna fungera tillsammans oavsett tillverkare. Arbetet med 802.11 – standarden startade i början på 1990-talet, vilket resulterade i att nätverksrelaterade standarder fick ordningsnumret 802. Valet av ordningsnumret beror på att arbetet påbörjades redan år 1980. Därefter följer löpnumren i kronologisk ordning, t.ex. WLAN har nummer 11.802.11 – standarden. Den blev klar år 1997 vilket resulterade i en lösning för trådlös kommunikation med en överföringshastighet på 2 megabit/sekund.
Utveckling
Grundstandarden 802.11 utvecklas kontinuerligt. Idag finns det en rad olika vidareutvecklingar som skiljs åt med en bokstav som tillägg, 801.11a, 802.11b, e, d, f, g, h osv. fram till 802.11y. Det som särskiljer dessa standarder är vilken radiofrekvens som används, modulationsform och överföringshastighet. De som vanligtvis tillämpas inom industrin är standarderna 802.11b och 802.11g. De två standarder bygger på Ethernet-standarden IEEE802.3 och fungerar mycket bra som en trådlös förlängning av ett företags fasta nätverk.
802.11b
Överföringshastighet: Upp till 11 Mbit/s
Frekvensområde: 2,4 GHz
Säkerhetslösning (std) 40 eller 128 bitars WEP
WPA, WPA2 mm.
Uteffekt: max 100mW
Räckvidd: upp till ca. 38 meter inomhus, upp till 140 meter utomhus (med extern antenn upp till flera km)
802.11g
Överföringshastighet: Upp till 54 Mbit/s
Frekvensområde: 2,4 GHz
Säkerhetslösning (std) 40 eller 128 bitars WEP
WPA, WPA2 mm.
Uteffekt: max 100mW
Räckvidd: upp till ca. 38 meter inomhus, upp till 140 meter utomhus (med extern antenn upp till flera km)
802.11n
Överföringshastighet: Upp till 72.2/150 Mbit/s
Frekvensområde: 2.4/5 GHz
Räckvidd: upp till 70 meter inomhus, upp till ca. 250 meter utomhus (med extern antenn upp till flera km)